Som nykomling blev jag ombedd att skriva några rader om hur jag upplevde min första träningsresa med Idla.
När information om årets resa kom ut tänkte jag – pust - träna tre timmar om dagen – inget för mig, men frågade mig ändå nyfiket omkring bland dem som varit med tidigare.
Väl på Kreta tränade vi två dagar inomhus vid SPA-anläggningen p g a regn. När Zorba-låten spelades tog poolvakterna några danssteg om ni tänkte på det. Onsdag, torsdag och fredag var vi på en stor fin gräsmatta alldeles vid havet – härlig träning till vågornas brus. Det gick så lätt med de två proffsiga ledarna, Margaretha Österlund och Kerstin Wendell.
På tisdagen vaknade jag ordentligt förkyld och beställde room-service frukost. Häpen såg jag att frukosten förutom bröd, smör, ost och marmelad, bestod av sex wienerbröd och två sockerkaksskivor. Godsakerna kom väl till pass senare, eftersom jag måste hålla mig i stillhet på rummet under två dagar.
Stor omsorg visade mig Idla-damerna under sjukdagarna. I gruppen ingående läkare och sjuksköterska besökte mig och gick till apoteket. Jag fick krya-på-dig brev till dörren.
Om du ännu inte bestämt dig och läser detta - kom med i IDLA - det kan inte gå fel!
Vid pennan
Gunilla Brandl
Resan har också förevigats med en dikt av Berit Hellsten, som varit med flera år.
I år var det dags för gång nummer fyra
att till Rethymnon på Kreta vår träningsresa styra.
Sommaren hemma kom ju aldrig igång på riktigt,
så därför kändes det extra viktigt,
att få träna med Idla i slösande sol.
Sedan njuta vårt otium på strandens stol.
Sista dagen i september vi äntrade Apollos flyg
för en resa knappt fyra timmar dryg.
Nåja, visst tog det några timmar till,
innan bussen framför Aquila Rethimno Beach stod still.
Vi klev av med allt vårt gepäck
i resväskor och på några ryggar en säck.
Vädrets makter över människan råder alltjämt,
så det är alls inte något skämt,
att vi två dagar i början tog plats i ett SPA.
Trots den något låga höjden i taket gick det bra
att sträcka, tänja, ja röra sin kropp.
Se framtiden an med förnyat hopp.
Tredje dagen träningsfri, vad innebar då det?
Jo, att utrymme fanns för egenpåhittad aktivitet.
För en del av gruppen var det en längre promenad.
Tio andra i gruppen tog sig till en annan stad.
Heraklion och Knossos med fyratusenåriga anor
lät oss uppleva minoernas dagliga vanor.
Så kom då äntligen dagen med strålande sol.
På onsdagen kunde vi på amfiteaterns rader av stol
inte slå oss ner, nej bevare oss från detta.
Kerstin och Margareta fick oss försöka göra det rätta.
I år fick vi faktiskt en och annan gång beröm.
Ljuva ord, det kändes som en dröm.
Så tack kära fröknar för ert tålamod,
när vi inte alla gånger riktigt förstod,
hur vi skulle föra våra armar och våra arma ben.
Er suveräna ledning gör att vi kommer klara det sen.
Tack Carina för din viktiga administrativa insats,
med hantering av anmälningar, biljetter, förhandlingar som inte nog har kunnat prisats.
Alla har ni bidragit till vår härliga oktobervecka på Kreta.
Den tänker vi med glädje åter på när det mot vintern börjar streta.
Men hur blev det med baden i Medelhavets våg?
Jo, flermeterhöga vita vågkaskader vi varje dag såg.
Säkrare då att i tavernapoolen sträcka ut,
under Esthers ledning och med glada tjut,
vi flöt och sprattlade med benen i en stor ring.
Såg vita vackra vågkaskader stänka vida omkring.
Vårt varma tack till Kerstin, Margareta och Carina samt till alla glada deltagare för 2017 års träningsresa till Kreta