Rytmisering och musik har stor betydelse i vår
träning. De ger inspiration, inlevelse och rörelseflöde i utförandet. Rytmiska
arbetsramsor och arbetssånger har använts sen urminnes tider för att underlätta
kroppsligt arbete. Rytmisering med hjälp av betonat medtalande, hand- och
fottakteringar underlättar all inlärning.
Musik
kan ge både takt, rytm och känsla och inspirera deltagarna att nå fram till ett
funktionellt rörelsemönster. Därför är det viktigt med musik som är i samklang
med rörelserna och ger rytmiskt stöd och inspiration.
Bollen är ett
viktigt redskap i Idlaträningen. Bollen är ett urgammalt lekredskap som är känt
och älskat över hela världen. Bollen lockar till lek och när vi fokuserar på
den leder vi bort uppmärksamheten från vår kropp och våra eventuella
koordinationssvårigheter.
Vi måste
öva oss att umgås med bollen och när vi lärt oss det öppnas en ny intressant
rörelsevärld. Bollen kan vara både följsam och oberäknelig. Den har ett eget
liv. Den rullar, studsar, hoppar åt alla möjliga håll och utgör därför ett
oöverträffat redskap när det gäller att träna upp spänst och skicklighet,
uthållighet, snabbhet och ett funktionellt rörelsemönster.
Med
bollens hjälp blir rörelserna synliga för deltagaren. Bollen förstorar och
förlänger rörelseförloppet. I rörelseträningen uppfattar vi bollen genom syn, känsel
och hörsel. Den är också ett viktigt redskap för rytmisering och underlättar
inlärning av rörelser. Framförallt är bollen viktig inom barnträningen. Genom
lek och övning med boll tränar barnen kroppsuppfattning, motorik och
perception. Barnet utvecklar förmågan att bedöma avstånd, riktning, och rummets
olika dimensioner.
Träningen börjar med grundträning och svårighetsgraden byggs upp
successivt. Inlärning av nya rörelser börjar med att deltagaren ”tittar av” en
rörelse och gör sig en bild eller en rörelseföreställning av den innan hon/han
härmar den. Därefter ges korrektur individuellt eller i grupp. När det gäller
barn är vi sparsamma med korrektur. Men det är viktigt att förklara vilket
syfte varje rörelse har.
När vi lär ut
koordinationskrävande rörelser (rörelser samordnade
på ett ändamålsenligt sätt) börjar vi med att visa hela rörelsen, för att sedan gå in på
detaljerna. Tekniken har betydelse, men
inlevelsen betyder minst lika mycket.
Gruppdynamiken är en del
i undervisningsmetoden och träningen anpassas till hur individen och gruppen
utvecklas tillsammans.
Träning, anpassad efter
förmåga, är något man bör ägna sig åt under hela sitt liv. För att hålla sig i
god form bör man träna alla de fem fysiska grundegenskaperna; uthållighet,
styrka, snabbhet, koordination och rörlighet. Det
är aldrig för sent att börja men det är
speciellt viktigt att börja träna motorik och koordination i unga år eftersom
de är kroppens ”kapitalvaror” som i stor utsträckning behålls livet ut. De
andra grundegenskaperna är i högre grad förgängliga och behöver ständigt
underhållas.
”Åldrandet börjar inte i ansiktet utan i benen” sade Ernst
Idla. Att träna upp fotens rörlighet och styrka är viktigt och därför tränar vi
ofta barfota. När det gäller barnens träning är det en självklarhet, medan
fötterna kan behöva stöd längre upp i åldrarna.
Ernst Idla blev
genom sin rörelsemetod, Idlametoden, en förnyare av rörelsepedagogiken i
Sverige. Idlaflickorna blev ett känt begrepp och berömda för sina naturliga,
harmoniska rörelser. Ernst Idlas storhet ligger dock i att hans metod är till
för varje barn och vuxen, oavsett ålder, och att vi alla genom denna metod kan
förbättra vår motoriska intelligens och vårt välbefinnande.
