Bland de flyktingar som i andra världskrigets slutskede anlände till Sverige fanns en man med smidigt bagage, den 43-årige estniske gymnastik-pedagogen, idrottsledaren och upphovsmannen till Idla-metoden m.m. Ernst Idla (1901-1980).

En del av bagaget fanns med i flyktbåten: estniska folkdräkter, ett handfast bevis på hans intresse för hemlandets kulturarv. Den andra delen fanns i hans huvud, gymnastiksystemet som med lekfullhet och chosefria rörelser förbättrade människors koordinationsförmåga och byggde upp deras styrka och kondition.

Hans ankomst innebar ett genombrott för svensk gymnastik där man länge velat komma bort från Per Henrik Lings isolerade rörelser. Nu introducerade Ernst Idla i stället koordinerade rörelser som flöt genom hela kroppen och som framfördes rytmiskt. Hans träningsprogram omfattade också löpning och bollövningar.

Ernst Idla ville bygga en bro mellan idrotten och konsten, mellan fysisk aktivitet och estetik, mellan kropp och psyke. Ordet gymnastik tyckte han egentligen inte om. Han beskrev Idla-metoden som en rytmisk rörelselära avsedd för män, kvinnor och barn. Grundträningen syftar till att träna upp konditionen, koordinationen, styrkan, smidigheten och snabbheten. Idla-metoden strävar efter att få kroppen att röra sig på ett koordinerat och kraftbesparande sätt. Träningen ger motorisk intelligens. 

”Jag har försökt bygga en bro mellan konst och idrott och strävat efter en rörelseharmoni”

Typiskt för Ernst Idla var att han såg till hela människan, inte bara till hennes hållning och fysiska spänst. Han ansåg att en människas yttre hållning i hög grad påverkas av hennes själstillstånd.

”Rörelsen är själslivets uttryckssätt.”

 Ernst Idla var i flera avseenden en man före sin tid. Under åren som Idlametodens förgrundsgestalt från 1930-talet och fram till sin död 1980 engagerade han sig i frågor som är högst aktuella än idag. Han intresserade sig för arbetsskador och för rökningens skadeverkningar redan på 1920-talet när han studerade fysiologi, psykologi och medicin vid universitetet i Berlin.

 Ernst Idlas kunskaper om gång- och löpteknik borde intressera varje motionär, hans kunnande om det moderna yrkeslivets konsekvenser för ryggar, nackar och axlar borde genomsyra företagshälsovårdens friskvårdstänkande. Hans vetskap om hur det fysiska åldrandet kan göras behagligare genom rätt rörelseaktiviteter bör lyftas fram i ett samhälle med allt fler äldre. Hans teorier om sambandet mellan barns inlärningsförmåga och deras möjlighet att träna sin motoriska intelligens genom idrott och gymnastik får idag vetenskapligt stöd och särskild tyngd när skolgymnastiken skärs ner.

 Han lärde ut att löpning kan vara en underbar motionsform förutsatt att den utförs på rätt sätt, nämligen med hela kroppen där armar, bål och huvud samverkar. Den som enbart springer med benen får aldrig uppleva löpningens tjusning, då blir det bara ”medicinsmakande” träning.

”Åldrandet börjar inte i ansiktet utan i benen”

 I Sverige fick Ernst Idla smeknamnet ”Trollkarlen från Tallinn” på grund av den magi han ansågs åstadkomma med sina gymnastikgrupper.

Lyssna på ett urklipp från Sveriges Radios urklipp från en kort intervju med Ernst Idla och några av hans Idlaflickor från 1958.

Ernst Idlas represenstationsgrupp blev världsberömd med sina bollar och dansanta stegkombinationer. På 1950-talet kom utlandsturnéerna igång på allvar och 1954 genomförde Idlaflickorna en tre månader lång turné i Argentina på inbjudan av argentinska staten. 1960 var den inbjuden till Internationella Sportfysiologiska kongressen i Washington. Några år senare turnerade Idlaflickorna över såväl nord- som sydamerikanska kontinenten samt i Japan. Vid kungen av Tongas 80-årsdag 1999 uppträdde de på Tongaöarna efter önskemål från kungen.

Boken ”Idlaflickorna och Ernst Idla” från 2001 (JHM Förlag) berättar i text och vackra bilder mer om hur allt startade och om utvecklingen fram till våra dagar.